Åldersgräns: 15

Den översta är en vanlig trailer. Sedan hittade jag en annan cool klipp på filmen. Är lite flera olika scener från filmen, Men ni hör inga repliker. Bara musik.

När jag kollade på den här filmen i Torsdags (gått några dagar sedan dess) så tyckte jag filmen var riktigt bra. Nu, kan jag säga att nu tycker jag den är riktigt riktigt bra. Helt fantastsikt t.o.m Jag älskar den.

Ni vet ju, i normala fall när det är hopp i en film - "flashbacks" m.m då symboliserar ju oftast hoppen det förfluta och filmens huvudhandling är nutid. Den här filmen är totalt bakvänt. Huvudhandlingen i "Desert Saints" är dåtid och hoppen i filmen visar framtiden. Ganska så konstigt, eller hur? Men riktigt, riktigt coolt. Detta orsakar ju att man sitter som nitad i filmen, i alla fall var jag det.

Detta orsakar i sin tur att man målar upp en bild och ens hjärna får tänka... 'vänta nu.. kan det vara så?',  'Men vad nu, hur gick det till?', ''vad kommer hända nu?'

Det är mycket svårt att förutse vad som händer, eller ska hända.

Kiefer Sutherland är Arthur Banks, en lönnmördare som har utvecklat sin metod till perfektion. Han hittar en kvinna som han sedan med sin charm får förblindad och som han sedan får att göra det han vill. För att enkelt kunna förklara handlingen kan man kan nog säga att Arthur raggar upp en brud för mycket. I detta fallet är den bruden Bennie Harper, spelad utav Melora Walters

Manuset är välarbetat, smart filmat och briljanta skådespelare. Som ni vet vid det här laget så älskar jag Kiefer Sutherland. han är min största favorit. Som vanligt gör han ju en kanon roll. Hans repliker går inte av för hackor. Melora Walters gör rollen som Bennie också väldigt, väldigt bra.

Det bästa med filmen är att man blir överraskad. Kan erkänna, jag lyckades inte förutse filmvändningen. Det blev en riktigt "va?-effekt" Dock så är jag lite irriterad på slutet. Man fick inte direkt se vad det var som hände och hur det egentligen gick. Det är en film som man vill se en fortsättning på.

En mycket trevlig filmkväll. Fast naglad och en del skratt tack vare Kiefers repliker.

Ett måste för er att se

- StarGalaxia

Åldersgräns: 15

Jag älskar den. Det är ett mästerverk. Finns två riktigt otäcka scener Vilket inkluderar mycket blod. Normalt sett så avskyr jag skräck/rysare. Men det här är ett undantag.

Kiefer Sutherland gör som vanligt en fantastisk jobb på filmduken. Han är en pålitlig skådespelare som levererar i alla filmer. Jag har aldrig sett honom göra en kalkon film. "Mirrors" är inget undantag. Han är dessutom min absoluta favorit skådespelare!

Filmen är banbrytande i sitt sätt att filma. Alla dessa speglar. Tänk er tekniken som måste ha använts att filma i speglar så att inte kamera folket och andra föremål kommer med är imponerade

Det bästa i hela filmen är att det är ingen dum blondin som springer halvnaken åt fel håll och blir fångat utav en psykologisk sjuk mördare. Det är inte heller de där sminkade skådespelarna som går runt som levande människor trotts att de är döda.

De döda som är här i filmen, visar sig inne i speglarna från "andra sidan". Dessutom finns det en sked utav tänkande från Kiefers karaktär. En karaktär som agerar männsligt. Inte bryter ihop, håller ett lagomt kallt huvud och överreagerar inte och försöker inte spela superintelligent. En vanlig människa helt enkelt.

Jag gillar storyn, karaktärerna, effekterna... ja allt! Jag är känslig när det kommer till blodiga scener. Och jag tittar fortfarande bort när de där två scenerna kommer. Men kvalitén på övriga delar i filmen är så höga så det gör inget att de två scenerna är med. Det är otäcka scener titt och tätt i filmen, men de är inte lika otäcka som just två specifika scener. Men jag kan också se konsten i att kunna göra en sådan scen trots alla dessa speglama, (trots att jag ännu inte har lyckats lista ut hur de har lyckats filmat det.) Jag tror det är därför jag kan acceptera dessa otäcka scener.

Om ni tål skräck/rysar filmer, och inte ha sett denna? Se den. Jag lovar er. Ni kommer inte se in i spegeln på samma sätt.

- StarGalaxia

Åldersgräns: 15

Jag föredrar filmer där manusförfattaren faktiskt har tänkt till. Har tänkt i lite smarta tankar och trovärdiga skådespelarprestationer. När man som tittare kan säga "wow vad smart", eller skratta åt karaktärens agerande pga av det var så smart. Mina två favorit filmer följer denna mall "The bourne" och "shooter" . Denna film, salt följer också denna mall. Dock kanske inte lika  mycket, men helt klart så mycket så att jag kan kalla filmen för ett "smart manus"

När jag såg trailern utav filmen, så tänkte jag "wow vilken film, Den verkar kanon" Vilket gjorde att jag hade höga förväntningar när jag stack i skivan i dvd-spelaren i Tisdags. Vad hände? Jo jag satt som klistrat hela ca 1hr 35 min (vilket är filmens längd)

Kul att äntligen få se en så kallad film med ett ganska så smart manus. Dessutom var det högt tempo hela tiden. Kanske var det lite för högt tempo? Bitvis så hängde jag inte med i handlingen. Eller rättare hängde inte med i sanningen. Det kanske är filmens enda fel. Man får egentligen inget riktig klarhet till om Agent Salt är en en agent som var tänkt att vara en dubbelagent, fast under åren sedan hon som barn lämnade Ryssland, efter att blivit tränad som spion, har ändrat sig... vilket gör att hon står på USA's sida i detta så kallade X-day (tror jag det hette) Eller om Salt bara spelar med om att vara denna så kallade dubbelagent för att komma åt de ryska gänget. Det är en fråga som nöter i bakhuvudet under filmens gång.

Agent Salt spelas utav Angelina Julie som vanligt gör en karaktäriskt roll som avviker från många kvinnliga skådespelerskors sätt att spela. Det är inte ofta kvinnliga skådespelerskor får göra sådana roller. Det är ett stort plus i mina ögon. Andra skådespelare lyser också, Liev Schreiber är en utav dem. Han roll som Agent Salts chef, är en oväntat handling och gör en vändning i filmen som jag inte kunde förutse.

Jag kan bara vänta och hoppas på att en fortsättning gör utav denna film. Filmen får en stark/stadig 4 SG,

- StarGalaxia

Åldersgräns: 15

Ännu en film med temat - "jordens undergång", vilket har varit mycket utav ett återkommande tema under de senaste åren. En far och en son på en resa genom USA efter att jorden har dött. En historia som bygger på en relation mellan en far och son, en film om mänsklig överlevnad, mänskliga empati har en viktig punkt. En historia som regisören John Hillcoat inte lyckats fånga helt fullt ut för att jag ska kunna sitta helt klistrat. Filmen blir bara lagom spännande, med några ljusglimtar då och då. Annars ganska tråkig.

Huvudhistorien mellan fadern och sonen är bra, bra känslomässiga motiv och snyggt filmat och bra skådespelarprestationer. Men det hjälps inte. Visualiseringen
utav resten utav handlingen av filmen är för svag. Finns kanske bara två moment i filmen där de problem som pappan och sonen råkar ut för, som får att man som tittare att hålla andan. Varav en utav de scenerna är ganska så rejält äcklig. Jag kan ju kort förklara denna scen som med 'jordens undergång', 'brist på mat', och 'kannibalism'.  Då kanske ni förstår handlingen i scenen.

Jag köpte faktiskt den här filmen för någon månad sedan någonting mellan några veckor och någon månad. (Minns inte riktigt) Jag trodde den skulle vara bättre än vad den var då skådespelar listan gjorde min nyfiken. Viggo Mortensen och Robert Duvall. Två utav mina favoritskådespelare (dock inte top 5)

Robert Duvall känns mig som en flirt med oss filmtittare. Han hade en betydligt mindre roll, var kanske med i 5-15 (kanske mindre) minuter utav en film som är ca 1hr och 51min. Dessutom för de mindre belästa kanske de inte ens skulle veta vem Robert är. Han var så sminkad och tilltufsad så till och med jag knappt kände igen honom på en gång.

Filmen har fått bra recensioner från experter. Till viss del förstår jag de höga betygen och bitvis vill jag också ge filmen högre betyg än de 2,5 SG jag har gett. Den är snyggt och bra inspelad. Men som jag har sagt. Den får mig inte riktigt klistrad.

Det som stör mig mest, och som jag anser gör att filmen blir för tråkig/seg är de tillbaka blickar på det som har varit. De gånger som fadern minns tillbaka på det liv som han hade haft med mamman till sonen. Dessa scener får hela filmen att stanna upp. För många flashbacks för att rytmen i filmen ska vara stabil.

En sevärd film, Ja. Men det är inte den filmen som jag först väljer ut från DVD-hyllan för att se om.

-StarGalaxia