Åldersgräns: 15

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om filmen. På något sätt så känns det väldigt neutralt för mig. Filmen är bra, och sevärd men om jag får välja, så är detta nog inte den första filmen jag sticker in i dvd-spelaren igen. Jag är ingen älskare utav Dennis Quaid. Tyvärr var det han som spelade en utav de två huvudrollerna. Ben Foster gör en bra roll som den andra huvudrollen, och det finns några andra som gör bra prestationer och tolkningar utav karaktärerna. Men detta är nästan allt. De kan inte riktigt rädda filmen.

Det handlar om på  män som vaknar upp efter har sovit ett X antal år ombord på ett rymdskepp. När de vaknar så har de inget minne om varför de är där m.m det visar sig att de inte är ensamma på rymdskeppet, och att faran är närmare än vad man tror.

Jag hade hoppat på ett mer välskrivet manus där de hade tänkt till lite mer, och skapat ett smartare manus och tänkte mer raffinerat. Men nej, filmens handling är ganska platt och det blir aldrig det där nagelbitande handlingen. Jag får aldrig grepp om handlingen riktigt. Man hänger med i vad det handlar om och man förstår vad det är som händer. Men det är för tunt.

Det finns två alternativ till detta, antingen SÅ ÄR det så, eller så är det för att jag satt och hade förväntningarna om att vara i klass som "Alien" filmerna. Vilket egentligen är idiotiskt för det kan bara finnas en Alien.

Den får ett mer medelbetyg utav mig. Jag hade vilja kunna gett den ett högre betyg. Men sorry. Så bra var den inte. en film jag ganska lätt kan kalla för en besvikelse.

- StarGalaxia

Åldersgräns: 15

Jag undrar hur många gånger man kan se den här säsongen. Eller rättare sagt (med facit i hand), hur många gånger kan man se hela serien utan att man tröttnar på den? Jag har sett den redan då när den hade premiär på tv, sen har jag sett den de gånger tv har sänt säsongen i repris. Så nu, nyss, för ungefär 2 veckor sedan så såg jag och min familj klart denna säsong på dvd. Den är fortfarande lika bra. Det är ett bra betyg för en serie.

Sam och Dean är uppvuxen i ett liv där deras pappa jagar övernaturliga och onda krafter. De skyddar de oskyldiga som kommer i vägen för de övernaturliga krafterna. Handlingen börjar redan 22 år innan 'nutida handlingen'. 22 år tidigare hade Sam och Dean's mamma blivit mördad utav en demon. Inne i Sam's barnkammare. Den händelsen är grundplåten i hela serien då deras pappa, även sönerna vill finna och hämnas på den demonen som mördade frun och mamman.

Det hela börjar med att Sam har lämnat jakt livet och koncentrerar sig på studierna. Han vill leva ett normalt liv. Han har också en flickvän. En dag dyker Dean upp och meddelar att deras pappa har varit ute på jakttur och han har inte hört av sig på ett par dagar. Sam bestämmer att följa med för att hjälpa sin bror att finna deras pappa. Resan blir längre än vad de tror och försöket att finna sin far visar sig vara svårare och mer känsligt än vad de tidigare hade trott.

Det som gör Supernatural säsong 1 till en sådan fantastisk serie är, dels att det är snygga effekter. Men också att det är så underbara karaktärer. Sam och Dean är ju som dag och natt. Dessutom så går det nästan inte ett avsnitt fören de har skilda åsikter och är nästan ständigt i luven på varandra. Men de kan inte vara isär och vara osams allt för länge. Sam är mer den försiktiga, smarta, lite blyga, och den känslomässiga mannen. Medan Dean är, naturligtvis inte kall som is, men är lite mer 'vild' och med en stor svaghet till kvinnor, dessutom har han svar på tal och är allmänt dryg. Sedan, för oss alla kvinnliga tittare så är ju båda trevliga och kolla på, eller hur?

Det som är det 'roliga' i serien är de demoner och varelser som används (ibland alltså) är varelser som finns i den verkliga folktron. Det gör serien mer 'trovärd', det är inte bara de fiktionsvarelserna, som man kan stöta på överallt.

Imorgon, eller till helgen är det dags att börja på säsong 2. Har svårt att bärga mig.

-StarGalaxia

Åldersgräns: 15

"The Craft" (Den onds cirkeln) Är en film som är allt annat än omodern i filmteknik. Trots att filmen har 15 år på nacken.

Sara, spelad av Robin Tunney börjar i den nya skolan så finner hon snart de tre andra utav skolans utstötta. De tre vännerna är häxor och med Sara som är naturhäxa så finner de kraften.

Filmen är fräsh och bra effekter. Trots att den är från 1996. Bra skådespelar prestationer.

En bra film för en bra filmkväll.

- StarGalaxia

Åldersgräns: 15

Det var en ganska lång film, 2 t och 1 min. Men den kändes lite kortare än så. Det är bra.

När jag precis hade sett den och när jag kollade filmen så var det faktiskt så att jag var inte så imponerad av filmen. För det första hade jag förväntat mig mer Sci-fi då eftersom det rör sig om utomjordingar och dem dimman som filmen handlar om. Utan den var mer klassad som skräck, som jag då vill påstå. Men det var inte utomjordingarna och dimman som var otäcka. Det var inte det som egentligen var skräcken i filmen. Om man ska vara ärlig så var just den biten lite flummig och ganska så mild.

Och rent story inriktat så gillade jag inte filmen. Jag vacklade mellan ge bara mellan ok eller väldigt bra eller jag älskar den. Jag är nämligen splittrad. Filmen hade en del filmfel och som jag faktiskt stör mig på. Så det var inte den delen av filmen som gjorde filmen.

Det som var mest skrämmande, var det som gjorde att jag valde att ge filmen högre betyg.

Det var de människoöden som vävdes samman inne i butiken. Bra skådespelare. Men inte bara det. Utan människornas reaktioner var det som skrämde mig mest. Dessutom Var reaktionerna trovärdiga.Människan är monster. Människan är inte de där sofistikerade varelserna som vi ser i normala fall. Det finns inget djur på denna jordklot som är mer egoistiska och när människan blir rädd så tas det till alla möjliga metoder och reaktioner.

Filmen visar människans reaktioner. Det är nästan det som filmen byggs mest på. Drama eller vad man kan klassa den genren till. Det är just denna delen av filmen som skapar mest reaktioner som tittare. Inte de inslagen utav de faktiska problemet.

Filmen är snyggt gjort. bra effekter. Ingen snack om saken. När jag precis hade stängt av och under tittandet utav filmen så reagerade jag på vissa moment. I olika katastroffilmer eller "världens undergång-filmer" m.m så finns det ju alltid någon karaktär som klantar till sig och det leder nästan till en grupps undergång... så även här. Det är ju moment som man kanske blir irriterad på under filmens gång och man uttrycker sig kanske något i stil med <>

Efter och jag fick distans till filmen och jag kunde verkligen tänka så. Det är ju sant. Det finns alltid människor som ställer till det och människor kan beter sig så som personer i denna film. Det är psykologiskt trovärdigt.

För att inte avslöja för mycket så kan jag nog säga jag skulle nog göra allt för att få tyst på den där självutnämnde synska kvinnan som säg sig har direkt koppling till Gud. fy... sånt skapar problem och dessutom finns i verkligheten och skulle skapa en hel del problem i verkligheten.

Man kanske skulle kunna lägga in en genrer som "psykologisk thriller" eller "Psykologiskt Drama" för att kategorisera denna film.

För övrigt är kanske inte filmen så himla bra. Ingen direkt bra story för övrigt. dessutom stör jag mig på slutet. Det blev ett mycket känslosamt slut. Men jag stör mig på det. Jag tycker att det kunde ha varit ett mycket mer raffinerade slut. Nu var det bara tragiskt. Dessutom fick man inte veta hur det hade gått för dem inne i matbutiken.

Jag skulle gärna se om filmen. Men dock inte för just Storyns skull. Utan just för den psykologiska/drama/triller och skräck delen. Inte för storyn som egentligen svar sci-fi.

Åldersgräns: 11

Jag har aldrig varit någon stor fantast utav Twilight-filmerna. Den här är inget skillnad heller. Medelmåttig story och tunna karaktärer. Jag har aldrig gillat storyn riktigt då jag anser att den är alldeles för tunn och alldeles för "töntigt" känslomässigt. De är 18-19 år , ganska vuxna, men känslorna bakom filmen är som om de är yngre, barnsligt/töntlg trevande fram och tillbaka.

Filmen följer samma malning i denna som det har gjort i "twilight" och "New Moon". Känslomässigt dravel och bitvis inte alls speciellt bra karaktäristiska
personlighetsdrag. Rent utsagt tråkiga karaktärer.

Victoria, flickvännen till den vampyr som Edward dödar i första filmen, bygger upp en armé utav 'nyfödda' vampyrer, för att döda Bella, enbart för att hämnas på Edward. Vargarna och Vampyrerna är tvungna att gå samman för att skydda Bella. Ungefär samma handling som de andra filmerna. Då Bella alltid är placerad i farozonen. Filmen hade kunnat vara bättre om de hade avslutat problemet med Victoria i första filmen och skapar ny röd tråd för varje film.

Nu blir det samma handling hela tiden, och det är sååååå tråkig.

Dessutom Bellas trevande mellan Jacob och Edward är så himla irriterande och går en bara på nerverna.. tjabbel och faktiskt känslomässigt barnsligt framfört

Dålig film. Kanske sevärd, men jag ser aldrig om filmen. Den är inte värd en extra tid.

- StarGalaxia

Åldersgräns: 15

Jag älskar den. Det är ett mästerverk. Finns två riktigt otäcka scener Vilket inkluderar mycket blod. Normalt sett så avskyr jag skräck/rysare. Men det här är ett undantag.

Kiefer Sutherland gör som vanligt en fantastisk jobb på filmduken. Han är en pålitlig skådespelare som levererar i alla filmer. Jag har aldrig sett honom göra en kalkon film. "Mirrors" är inget undantag. Han är dessutom min absoluta favorit skådespelare!

Filmen är banbrytande i sitt sätt att filma. Alla dessa speglar. Tänk er tekniken som måste ha använts att filma i speglar så att inte kamera folket och andra föremål kommer med är imponerade

Det bästa i hela filmen är att det är ingen dum blondin som springer halvnaken åt fel håll och blir fångat utav en psykologisk sjuk mördare. Det är inte heller de där sminkade skådespelarna som går runt som levande människor trotts att de är döda.

De döda som är här i filmen, visar sig inne i speglarna från "andra sidan". Dessutom finns det en sked utav tänkande från Kiefers karaktär. En karaktär som agerar männsligt. Inte bryter ihop, håller ett lagomt kallt huvud och överreagerar inte och försöker inte spela superintelligent. En vanlig människa helt enkelt.

Jag gillar storyn, karaktärerna, effekterna... ja allt! Jag är känslig när det kommer till blodiga scener. Och jag tittar fortfarande bort när de där två scenerna kommer. Men kvalitén på övriga delar i filmen är så höga så det gör inget att de två scenerna är med. Det är otäcka scener titt och tätt i filmen, men de är inte lika otäcka som just två specifika scener. Men jag kan också se konsten i att kunna göra en sådan scen trots alla dessa speglama, (trots att jag ännu inte har lyckats lista ut hur de har lyckats filmat det.) Jag tror det är därför jag kan acceptera dessa otäcka scener.

Om ni tål skräck/rysar filmer, och inte ha sett denna? Se den. Jag lovar er. Ni kommer inte se in i spegeln på samma sätt.

- StarGalaxia